Den 6/8 kom äntligen papperna från Salgrenska. Vi skulle vara där precis en månad senare den 6/9. För mig kändes det så otroligt bra att vi hade startat vår resa. Min sambo däremot blev jätte nervös. Han va glad över att vi skulle få hjälp men han ville inte ha någon hjälp. "Sådant här ska man ju för faan klara av själv, inte med hjälp av en massa doktorer som ska gräva i dig" Vist ska det vara så! Men nu va det inte det.

Efter ett tag så förlika han sig med tanken och när vi kvällen innan satt o prata om det så kändes det helt okej för honom också. Prata om det är jätte viktigt. Han har lite svårt för det men när jag dragit ur han några ord så känns det bättre för oss båda. Man ska absolut inte lagra allt inom sig för då kommer man gå omkring med en tickande atombomb inom sig. När den väl exploderar blir det inte kul för någon i omgivningen.

Väcka klockan ringde tidigt på min sida sängen och jag for upp som skjuten ur en kanon. Jätte nervös va jag och ville åka i god tid. Men min sanne tidsoptimist på andra sidan sängen tyckte att tiden räckte alldeles utomordentligt till. Suck!  

Vi åt frukost och han bestämde farten vilket ledde till en massa smågnabb om att jag skulle tänka på hjärtat och inte stressa upp mig så. Vi skulle allt komma i tid. 

Vi hade fått ett helt schema för dagen 7.30 skulle vi /han lämna sperma prov. klockan 9.00 skulle gruppinformationen vara och kl 14,30 skulle vi få prata med läkare och barnmorskor. 

Vi kom äntligen iväg och jag satt på nålar i bilen. Vist vi skulle kanske hinna men det va i så fall inte med många sekunders marginal. När vi kom upp på motorvägen bortanför Borås så fick vi punktering!!! Nej! Typiskt! Typiskt  va också att det va precis vid ett väg räcke så vår bil stod nästan mitt i körfältet och däcket med punka givetvis det på förarsidan. Min sambo ut och bytte däck och jag bort med varnings triangeln som jag så klart har sönder så den inte kan stå själv. Jag fick väl stå och hålla den där och titta på medans min sambo krälar i vägen och lastbilar och bilar brötar förbi i hög fart. Fast han fick bytt däck ganska fort så vi skulle inte bli så mycket försenade. Kanske 5 min. Jaja klart vi ska ha punktering har man haft motvind att få barn i 5, 6 år så ska man väl inte komma till sjukhuset smärtfritt. 

Min sambo hade kollat på eniro vart sjukhuset låg. Väl framme kändes det helt fel. Jag hade för mig att sjukhuset låg mitt i stan medans vi va och åkte någonstans i utkanten.... Ja så var det vi va vid Östra sjukhuset! Alla sjukhus heter vist något med salgrenska först och knappar man då bara in salgrenska så hamna man här. Typiskt igen. Nu va vi tvungna att åka igenom morgon trafiken in mot stan. Ja de va ju inte den muntraste stämningen i bilen kan ja säga...

Vi anländer 8.30 till rätt sjukhus och springer in som tokar. Inte hittade vi vart vi skulle heller. Men men till sist kom vi rätt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ett tag sedan va jag hembjuden till en utav mina bästa vänner "J" på tjej kväll. Det va riktigt längesedan jag va hos henne och såg jätte mycket fram emot kvällen.  Jag är rätt dålig på att komma iväg och hälsa på mina vänner. Jag är även dålig...

Det kändes hur bra som helst när vi kom hem från Sjukhuset. Resan hade startat! Även om det va ca tre månader kvar så kändes det alldeles lagom. Den första tiden gick jätte bra, de va inget som va jobbigt. Vi hade dessutom fått ut pergotime (hormoner...

Vi kom ner i källaren där skulle vi leta reda på en kod försedd dörr i korridoren gick det städare och titta konstigt på oss. Rummet bestod av två rum och en toalett. Det fanns p-tidningar o en säng. Men det va inte det lättaste. Till sist fick vi gå...

Vi har försökt i 5år... varje månad samma sak.  Först nedräkning till "dag 14" Då är det mysiga middagar och romantiska kvällar... Sedan väntan o väntan sedan hoppas hoppas hoppas man att mensen inte kommer   och till slut den stora besvikels...

Hej alla! Välkomna till min blogg!  Det här är första dagen på min blogg. Jag har aldrig bloggat någonsin så detta ska bli kul! Jag kommer att skriva mycket om hur det är att vara ofrivilligt barnlös, jag kommer också skriva mycket om mitt arbete...