Vi kom ner i källaren där skulle vi leta reda på en kod försedd dörr i korridoren gick det städare och titta konstigt på oss. Rummet bestod av två rum och en toalett. Det fanns p-tidningar o en säng. Men det va inte det lättaste. Till sist fick vi gå ett par trappor upp och lämna spermaprovet. När vi kom ner till där vi skulle samlas för gruppinformationen hade vi 5min tillgodo. Eftersom vi inte ätit någon vidare frukost va det att rusa över gatan o köpa mackor. När sista biten va svald kom en syster och hämta oss.

Vi fick komma in i ett rum tillsammans med 4 andra par tror jag. Vi fick titta på en film om känslorna kring att vara ofrivilligt barnlösa. Det va verkligen en mycket känslosam film och det va nog inte många ögon torra efter den. Att se känslorna på en film som man känner när ens vänner blir gravida och får barn. Den otroliga glädjen för deras skull som är blandad men en fruktansvärd avundsjuka. Den skäms man även över vilket gör det hela ännu jobbigare. Detta tyckte min sambo va det jobbigaste på hela dagen. Efter filmen gick en barnmorska igenom behandlingen i stora drag. 

Nu hade vi ett glapp på några timmar så vi åkte in till centrum och strosa. I en bokaffärerna låg en av min barndoms favoritböcker. "Pricken" Den handlar om en liten kanin som föds med en massa prickar då alla hans syskon är vita. En väldigt fin barnbok. Den köpte jag så klart.
Efter att ha kört fel 17 gånger innan vi kom tillbaka och lovat oss själva igen att vi aldrig ska bo i en stad så va vi åter vid sjukhuset.

Tillbaka på sjukhuset fick vi träffa vår läkare. En mycket trevlig kvinna (till min sambos stora lycka) som gav ett mycket seriöst och kunnigt intryck. Alltså som det skall vara. Vi gick igenom remissen och journalen från vår förre doktor. Den va mycket bristfällig. Den bestod helt enkelt av en A4sida där det stod några rader i mitten och i journalen fattades det mycket.... När vår doktor fråga om vi kanske ändå hade gjort proverna som fattades så hade vi inte det! Alltså hade den förre doktorn skitit i eller missat eller glömt göra dom. Det va bland annat Cellprov, ämnesomsättnings prov samt ytligare en som jag nu glömt va de va. Detta var tänkt att bara vara en rent informativ dag men eftersom det fattades en massa prover va det bara att ta av sig och ta ett cell prov och gå o lämna lite blod.
Jag blev riktigt arg. Är men en legitimerad doktor ska man bannemig göra sitt jobb! Man ska inte missa/glömma eller rent av skita i att göra vissa prover. Man ska dessutom ha läst igenom journalen innan patienserna kommer in för besök och inte ägna de 5 första minuterna till det. Ju mer jag tänker tillbaka på den förre doktorn inser jag hur bristfälligt det va. Jag misstänker att hans sköterskor kunde mer än han. För dom va jätte trevliga.
När dom i gbg hade förklarat 4 gånger i olika versioner hur behandlingen skulle gå till (vilket va mycket bra då det fasnade) så fick vi träffa en barnmorska som gick igenom tidsmässig planering. 

Ca den 17/12 ska jag börja med nässpräj (21dagar från första mens dagen) för att reglera ner mina egna hormoner. Typ att gå in i klimakteriet detta ska jag göra i två-tre veckor. Därefter börjar hormon sprutorna. Det kommer at bli svårt tror jag. En gång om dagen ska jag ge mig själv en spruta i magen. Jag som svimmar när jag ska lämna blodprover! Men det ska gå det med, i två veckor ska jag göra det. Sedan när alla hormoner är i rätt nivå så ska jag ge mig själv en ägglossnings spruta. Efter det bär det av till Göteborg igen för äggplockning. När äggen är ute blandas dom med min sambos sperma och får stå i ett värme skåp. Två dagar senare sätts det befruktade ägget tillbaka. 18 dagars väntan sen får vi veta hur det har gått. Alltså kommer detta bli en enorm utmaning, en mycket spännande och nervös tid. Fast det är något jag längtar helt otroligt mycket till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ett tag sedan va jag hembjuden till en utav mina bästa vänner "J" på tjej kväll. Det va riktigt längesedan jag va hos henne och såg jätte mycket fram emot kvällen.  Jag är rätt dålig på att komma iväg och hälsa på mina vänner. Jag är även dålig...

Det kändes hur bra som helst när vi kom hem från Sjukhuset. Resan hade startat! Även om det va ca tre månader kvar så kändes det alldeles lagom. Den första tiden gick jätte bra, de va inget som va jobbigt. Vi hade dessutom fått ut pergotime (hormoner...

Den 6/8 kom äntligen papperna från Salgrenska. Vi skulle vara där precis en månad senare den 6/9. För mig kändes det så otroligt bra att vi hade startat vår resa. Min sambo däremot blev jätte nervös. Han va glad över att vi skulle få hjälp men han vi...

Vi har försökt i 5år... varje månad samma sak.  Först nedräkning till "dag 14" Då är det mysiga middagar och romantiska kvällar... Sedan väntan o väntan sedan hoppas hoppas hoppas man att mensen inte kommer   och till slut den stora besvikels...

Hej alla! Välkomna till min blogg!  Det här är första dagen på min blogg. Jag har aldrig bloggat någonsin så detta ska bli kul! Jag kommer att skriva mycket om hur det är att vara ofrivilligt barnlös, jag kommer också skriva mycket om mitt arbete...